Solar Plexus är en digital utställning som visades 18.3 - 18.5. 2021 på Nordens Institut på Åland. Utställningen skapades i samarbete med flöjtisten Kinga Prada och tonsättaren Stellan Sagvik. Med stöd från Svenska Kulturfonden.
För några år sedan fick jag i julklapp en gammal fingerborg graverad med ett kvinnonamn. " Den här tillhörde min svenska mor." Den lilla fingerborgen hade sparats i väldigt många år och jag förstod att känslovärdet var högt och att det inte bara var en fingerborg jag ärvt. Fingerborgen blev en symbolisk utgångspunkt i mitt arbete till utställningen Solar Plexus. Utställningen tar avstamp i tanken om generationstrauma och i detta fall från Fortsättningskriget, i viljan att förstå, vårda och synliggöra något som vi inte kan glömma men som vi kan lära oss av. Kan en rotlöshet gå i arv, kan en sorg gå i arv, och på vilket sätt? Det är frågor som jag diskuterat under arbetets gång. Jag gestaltar det genom videokonst till musikstycket Solar Plexus av Stellan Sagvik. En svit soloflöjtkaraktärstycken med planeterna och solen som satsideer. Flöjtist är Kinga Prada. Himlakroppar och människokroppen flätas samman i mina videoverk och visar ett inre landskap.
Stillbild från filmen Sol.
Stillbild från filmen Jupiter.
Stillbild från filmen Mars.
Stillbild från filmen Merkurius
Stillbild från filmen Mars.
Stillbild från filmen Venus
Stillbild från filmen Venus.
Stillbild från filmen Neptunus.
Fotografi av dataskärmen. Fyra filmer som spelas upp samtidigt under den digitala utställningen.
Bland läten är en duo-utställning jag gjorde tillsammans med Nayab Ikram. Vi var inbjudna till ett två veckor långt konstnärsresidens vid Energiverket i Jakobstad, Österbotten. Under den tiden arbetade vi med att skapa nya konstverk och bygga upp en platsspecifik utställning. På den här sidan visar jag ett av de tre verk jag ställde ut. De tre verken bildar en helhet.
Utställningutrymmet har fungerat som ett lagerutrymme. På väggarna i ett rum uppe på andra våningen finns det spår kvar efter något som ser ut att ha varit hyllplan. Vad som lagrats i rummet vet jag inte, men spåren finns kvar, liksom spåren efter händelser i våra liv som lagras i våra kroppar. Jag hade kunnat fylla hela rummet med deras berättelser, men jag valde att fylla nio rutor.
I samma rum finns en mindre lyftkran och ett hål ner till första våningen. Jag hissade ner kroken och fäste ett rött sidenband på det. På golvet i nedre våningen hade jag placerat en kamera vars lins täcktes av det röda bandet. Kameran spelade in när bandet hissades upp mot andra våningen. Bandet nådde aldrig ända upp eftersom kranen gick sönder. Röken från motorn spreds ut i rummet på andra våningen. Själv stod jag kvar lite förbluffad över det röda bandets verkliga tyngd.
Av filmen gjorde jag nio korta filmer som projicerades på väggen på andra våningen. Orden och texten är tagna ur anonyma berättelser som jag samlat in för drygt två år sedan via en enkät på nätet. Berättelserna har aldrig tidigare publicerats. De här minnena visas inte heller nu i sin helhet, utan endast delar av den påtvingade skammen kan upplevas i utställningen. Ljudet av kranen som hissar upp det röda bandet ekar i rummet.
Jag vill rikta ett varmt tack till Dig som skickade in just din berättelse, till Dig som tillät att den publiceras i framtiden för att synliggöra de problem som finns.
“Energiverket är ett projektrum för visuell konst som drivs av Yrkeshögskolan NOVIAs visuella avdelning samt enheten för Forskning och Utveckling i Jakobstad. Verksamheten är publik med fokus på olika typer av event, utställningar, workshops, föreläsningar, diskussioner m.m. Energiverket vill med sin verksamhet främja inkludering, interdisciplinära och experimentella projekt, samt verka för nordiskt samarbete.” Energiverkets hemsida.
På väggarna i ett rum finns det spår kvar efter något som ser ut att ha varit hyllor.
Videoverk bestående av nio olika filmer som projiceras på väggen genom video mapping.
Bilder från ett videoverk, skapat 2016-2017. Den geometriska figuren roterar. Varje triangelformat fält har en egen rörlig bild. Mitt verk beskriver minnen, det är mina bearbetningar av filmmaterial från en resa utomlands, på jakt efter en försvunnen person.
Minnen lagras i oss, vissa minnen är klara och lätta att komma ihåg, medan andra snabbt glöms bort.
Ett minne kan verka kristallklart, men är det äkta?
I mitt verk har jag skapat nya minnen av mina minnen. Hur känns det när jag försöker komma ihåg, ta fram ett minne, vilka minnen upprepar sig? Mina minnen spelas upp samtidigt, bredvid varandra, ovanför, under, bakom, framför och på varandra, blandas ihop till en form. Formen ändras och minnena vrider sig, svävar i rymden. Hur långt kan jag styra vilka minnen som dyker upp?
Verket har jag låtit animeras i Cinema 4D.
Det har visats sommaren 2017 i samband med Scandinavian performance summer i Finland, Norge och Sverige, samt 2019 under FLUXX motion picture festival i Jakobstad, Finland.
Stillbild från videoverk.
Bild från FLUXX motion picture festival i Jakobstad, Finland. 2019
Musik: Stefan Lindgren.
"En kammaropera i en akt.
En knappt fyraårig flicka förlorar båda sina föräldrar i en trafikolycka. Hon växer upp utan medvetna minnen om sin mamma och pappa, men alla berättelser hon hör av människorna runt omkring växer till en egen historia. En historia om att få veta vem hon är och vem hennes mamma och pappa var, en historia om att hitta sina egna svar på livets gåtor.
Stefan Lindgren har skrivit en kammaropera baserad på Marina Kronkvists självbiografiska bok om sin uppväxt med en farmor och en storebror på den österbottniska landsbygden. En bok som var tänkt att bli en barnbok, men som istället blev en bok för vuxna skriven av ett barn, som vet att föräldrarna snart kommer att dö. En berättelse fylld av sorg och smärta, men också med en obändig livskraft och insikt om hur det är möjligt att inte bara överleva, utan att också verkligen leva efter en så traumatisk förlust.
På scenen ser vi sångerskan Christin Högnabba och skådespelerskan / dansaren Sofie Lybäck gestalta denna personliga livsresa till Lindgrens nyskrivna musik för en ensemble bestående av flöjt, klarinett, cello och piano. Videokonstnären Ursula Sepponen har skapat suggestiva filmbilder som utgör en central del i verket. En kammaropera, en monologopera, ett melodram eller en filmopera? Oavsett vilket är det en unik föreställning om tid och rum, liv och död, frågor och svar."
TEATERSTUDIO LEDERMAN, GÄSTRIKEGATAN 13, STOCKHOLM
Verket har skapats med stöd från bl.a. Svenska Kulturfonden och kammaroperan hade premiär i Stockholm på Teaterstudio Lederman våren 2016. Det har efter det visats i Finland 2016 och 2017.
Hon som fick veta. Finlandspremiär i Kulturhuset Scala i Nykarleby, Österbotten 13.8.2016.
Hon som fick veta. Finlandspremiär i kulturhuset Scala i Nykarleby 13.8.2016
Artist in Residence 4.11-7.12.2014 OberpfälzerKünstlerhaus, Schwandorf-Fronberg, Tyskland. Residensvistelsen var ett stipendium från Novia som jag fick vid utexaminering.
Floden Naab rinner genom staden Schwandorf, och omringas av en vacker skog. Skogsstigen från konstnärernas hus in till stadens centrum blev den viktigaste arbetsplatsen för mig under min vistelse i Schwandorf. Att den skogen var en speciell plats fick jag senare bekräftat när stadsborna såg mitt arbete. Då berättade de för mig historier från krigstiden men också om sina egna upplevelser i skogen. Mitt i allt hade jag något gemensamt med stadens invånare. Ett möte.
Material: Dräkt gjord av löv.
Stillbild från film Stockbrottning.
Stillbild från film Stockbrottning, 2014.
Stillbild från film.
Spott och Dyrkan är mitt examensarbete från YH Novias bildkonstlinje, 2014.
I mitt arbete har jag utgått från egna dagbokstexter från Rumänien och omformat delar av dem till en visuell helhet. Pennan har tagit en mänsklig form och sprider ut bläck på papper.
Arbetet presenterades som en videoinstallation, en rörlig väggmålning, i den gemensamma examinationsutställningen Epilogues & Prologues.
" Ursula Sepponens verk är dynamiskt och i flera hänseenden multimedialt då det på ett naturligt, smidigt sätt lyckas kombinera måleri, performance, videokonst och ljud- en levande, ljudande parafras på en målning och samtidigt kanske snudd på ett storhetsvansinnigt självporträtt. Med arbetet visar konstnären ett enormt engagemang i konsten och att hon ständigt förnyar och utvecklar sin konstförståelse genom att ifrågasätta och experimentera. Ursula Sepponen visar att hon tillägnat sig ett flertal tekniker, uttrycksformer och konstnärliga metoder. Hon kan också reflektera över sina val och intressen och hon bevisar att hon med sina verk kan inta rummet och behärska utställningssituationen fullt ut. "
Bedömare: Björn Aho, Ulrika Ferm
Strengberg Kunsthalle, 2014. Längs fram syns mitt videoverk Spott och Dyrkan,
en rörlig väggmålning i grupputställningen Epilogues & prologues.
Spott och Dyrkan, videoinstallation. Utställningsbesökare.
Spott och Dyrkan. Videoinstallation.